Gammel-bio

Att gå på bio klockan ett en midsommardag- det är att be om en dos pensionärer. Att dessutom välja att se en mysfilm som handlar om just äldre människor, det är att be om ännu fler pensionärer. Det började redan utanför salongen, där satt en kvinna och hostade så vi trodde vi satt i Dödens väntrum. Jag väntade bara på att Sven Stolpe själv skulle komma rosslande, men istället för honom fick vi en outhärdligt stor popcornätande kvinna med gåstavar. Hon hade också en högljudd, illalåtande hosta. När vi klev in i salongen såg vi att vi var minst 35 år yngre än övriga i publiken. Hon som satt utanför med tbc, skulle tack och lov inte se den här filmen, men tant Popcorn-hosta hon stavade sig in på en ytterplats. Jag och samboman satt längst bak och missade halva reklamen för Woody-dokumentären för att de framför var tvungna att stå upp och ta av sig jackorna en kvart. Filmen då, Hotell Marigold? Jo, tack. Den var jättebra. The oldies på duken hade jag inga problem att fördra, halva Downton Abbey var ju med. . Så filmen var bra, rolig och rörande. Popcorntanten hostade på, en annan tant trodde man skulle svara i sin mobil när den ringde men gänget som kom hasande in i sista minuten, ett sällskap på fem personer där alla hade stora svårigheter att gå, höll sig i schack. Efter filmen skulle jag gå på toa, men fick ge upp efter tio minuters väntande. På den ena toan hade någon antagligen dött och i den andra var det någon som satt och pratade i telefon, högt och ljudligt och delade på detta vis med sig av sin syn på relationen med sin mor. Eftersom detta ointresserade mig så mycket att jag nästan blev galen, gick vi därifrån. Fick kissa på OT istället. Gick bra det med.