Stadsmissionen är bra

Och kommunicerar på ett roligt sätt. För en god sak. Heja heja. Klicka, klicka.

Nä

Om man skulle ägna sig åt lite självstudier i italienska (åh, jag saknar min kurs, men den krockade ju med yogan den här terminen). Dags för futurum tror jag. Jag ska studera italienska. Nu.

25 år

Jag gick förbi mordplatsen idag. Förut, när jag jobbade på ett annat ställe, gick jag förbi mordplatsen varje dag, hela tiden. Och där ligger nästan alltid blommor.
Tänkte att jag skulle lägga en blomma där idag, men glömde bort. Jag minns var jag var, då för 25 år sedan, när vi fick veta, där på morgonen efter. Gick förbi den gatan också häromdagen. De har byggt balkonger på det huset nu, det fanns inte då.

Jag lägger en blomma i morgon.Kanske på graven istället. Kan ju ta den vägen istället.

Måndagkväll

Jag är ensam hemma. Det känns jättekonstigt. Samboman är på italienskakurs, yngste sonen är på väg med flickvän men kommer nog senare. Flickor hos mutter. Ja, det är jag och katten. Tur att jag har katten. För att göra det hela ännu konstigare har jag inget jobb att göra. Inget måste-skriva. Jag är ledig. Typ. Vet inte vad jag ska ta mig till med denna tid, för något måste jag ju göra, Eller?

Åsa-Nisse

En ny film med Åsa-Nisse? Varför kan man undra? Och nu måste jag erkänna något kanske pinsamt. Jag tyckte den var kul. I alla fall lika rolig som de gamla filmerna. Nästan roligare. Allt var ju dumt, men Mikael Segerström var med. Och Kjell Bergqvist, Johan Rabeus och en massa andra roliga typer, så det gjorde inte så mycket att manuset var tunt. De ska vara tunna manus i Åsa-Nisse-filmerna. Det hade varit synd att ändra på den traditionen. Mina förväntningar inför filmen var väl låga och kanske just därför gick jag från bion ganska nöjd.

Sen var kläderna helt underbara. Någon slags åttiotalsorgie i blommigt. Minns ni de där finklänningarna som man hade typ 85? Med spretlugg och kärringdress? Kanske mer 89? Ja, kläderna var väldigt på pricken på alla sätt och vis. Man kan nästan se filmen bara därför.

Helg

Katten fastnade i den där kedjan till rullgardinen i yngste sonens rum. Han fick panik, satte fart och drog ner allting. Inte bra. Samboman blev sur. På katten. Jag tycker mer han borde varit sur på sig själv som inte förankrat rullgardinen mer kattsäkert. Hur slarvig får man vara?

Nu har jag yogat, pilatat mig och druckit kaffe med vispgrädde. Stor flicka ser på Sagan om ringen, liten flicka är på gymnastik. Dagens höjdpunkt blir fika med väninna, jag längtar redan. Men först lite skriva.

Ylle

Här kommer en kärleksförklaring till yllet. Till ullen. Till fåren. Bääääää. I love you. Jag har köpt en ny jacka, ganska spontant sådär. Man är väl lite crazy. Tänkte innan att jag skulle hitta något som inte ser ut som en polardräkt eller som en dunboll. Nåt mer enkelt,lätt och varmt. Gick in på Naturkompaniet och strosade runt. Där hängde den: min ylledröm.

Mayfair i grått. Har invigt den idag. Den är lätt, den är enkel och varm. Jag är apsnygg. Som ett får i fårakläder, fast utan lurvet. Återigen, tack ni lurviga varelser som inte bara smakar gott utan som också levererar ert bästa krull till fina kläder. Ni är bääää-st.

Mitt nya liv

Herregud, mitt nya liv som effektiv gör mig matt. Frigjorde tid som det heter genom att boka av ett träningspass. Kändes hur bra som helst. Har bokfört mig blå (synd att jag inte gör sånt oftare), är nu redo för bokslut. Dessutom har jag städat ett skåp och mössor- och vantförvaringen i hallen.
Nu måste jag vila mig. Eller läsa italienska.

Torun

I Norge är det ett vanligt namn, men inte här. Jag glömmer nästan bort att jag heter så, funderar ibland på att börja använda som tilltalsnamn, bara för att det skulle bli så töntigt ihop med sambomans namn. Lite likt liksom. Så nej, det får vara ett namn i det fördolda. Men två gratulationer har jag fått idag. Det duger bra. Hurra.

Syskonen Baudelaires olycksaliga liv

Jag är såld på dessa barnböcker. Missade de helt som barn, läste dem inte för mina barn. Nu låtsas jag köpa dem till mina styvdöttrar, men det är nog jag som läser dem. Har läst fyra, har nummer fem och sex olästa här hemma. Idag köpte jag de tre sista, elvan, tolvan och tretton. Behöver alltså fylla på i mitten.

Varför jag gillar dem? För att de så konsekvent går åt pepparn hela tiden. De får aldrig ha det bra de där barnen och det låter ju inte som några roliga böcker. Men de är så fint skrivna, med ett ganska avancerat språk som du inte så ofta hittar i barnböcker. De känns inte helt pk heller, idag när ingenting för barn får vara farligt, hemskt eller sorgligt.


Förresten, köpte "Ture Sventon" i Paris som ljudbok. Inläst av Helge Skoog. Ska bli spännande att höra om de censurerat.

Rea

Bokrean brukar jag inte bry mig så mycket om längre. Tycker den har ett tråkigare utbud nu än förr, men om man verkligen går dit och börjar glo så är det ju svårt att låta bli att köpa något. Herregud, det är ju böcker. Idag hängde vi på låste klockan sju, jag och stor flicka som hade sovmorgon. Väninnan var på plats och sålde böcker på löpande band. Och ja, jag köpte också några. Mest barnböcker faktiskt. Jag är mycket nöjd med alla mina köp och ska nu läsa allt. På löpand band. Eller en efter en, kanske man säger?

Kasta boll

Klokare efter gårdagens lärdomar, har jag nu slängt ut pilatesbollen. Eller mer släppt ut luften ur den. Någon som önskar boll? Jag går fortfarande och funderar på de där lavendelpåsarna, men det är ganska så mycket under kontroll. Det gör inget om jag inte syr dem idag.

Släng mandelmassan

Jag är inte riktigt klok. Ja, egentligen är jag väldigt klok. På många sätt, det har jag alltid varit. Klok som en pudel sa far min. Men på ett annat sätt är jag riktigt galen. Jag kan inte låta bli att ge mig själv uppgifter, saker att göra. Ja, jag fyller ständigt på min to-do-lista (som det heter på svenska), tills den blir så full att jag får dåligt samvete och ångest för att jag inte gör det som står på listan. Jag har två listor. Den som ska göras direkt, typ idag. Den är enkel. Det är arbetsuppgifter och lite annat. Men sen har vi den andra listan. Där jag lägger uppgifter som: sy lavendelpåsar, sticka och virka amiguramis och fan allt annat som finns att hantverka, 22 olika bokprojekt. Jag har 100 bitar jeanstyg som jag vill göra något med. Jag vill städa källaren, klädkammare, skrotskåpet, jag vill dekorera serveringsgången, jag vill läsa 100 böcker samtidigt. Och jag har fått för mig att jag vill baka chokladbiskvier och såna där macaroner. Dessutom har jag yoga att göra varje dag och helst fucking pilates också. Pardon my french. Sen vill jag se film, träffa vänner, resa kors och tvärs, läsa italienska och helst franska, träna lite Friskis och titta på konst. Leka med katten, brodera. Jag höll på att glömma brodera. Min Pingu-tavla blir ju aldrig färdig.

Allt det här ger mig dåligt samvete och får mig att känna mig otillräcklig. För jag hinner inte. Varje gång jag öppnar skafferiet ser jag mandelmassan och tänker: åh, jag borde baka chokladbiskvier.

Igår beklagade jag mig för en kollega och berättade om den onda mandelmassan som blängde på mig varje dag. Hon sa:
- Släng mandelmassan.

Jag blev stum över denna snilleblixt.

Nu är det gjort.Vad ska jag slänga härnäst? 100 bitar jeanstyg någon?

Sytt

En behaglig dag. Jobba lagom, sen promenera hem via bokhandeln där väninnan slavar. Vem tänker på att bokhandelspersonal måste bära och lyfta så många böcker? Hårt kroppsarbete helt enkelt. Fick tips på fina böcker. På onsdag ska jag dit och shoppa. Då börjar rean.

Kvällen förlöpte stillsamt ända tills jag och symaskinen bestämde oss för att möta våra styrkor. Först gick det inte att spola ny tråd på undertrådsspolen. Den jävla maskinen lät tråden snurra under spolen istället. När jag sedan skulle sy blev undertråden bucklig och öglig. Fult helt enkelt. Det var dessutom jättesvårt att få in tråden i det där ögat. Ja, förbannade symaskin. Jag saknar min gamla. Det här är sambomannens maskin och den har aldrig blivit min vän.

Veckans mat

Mån: Lammfärsbiffar med oliver
Tis: Broccolisoppa, rosmarinbröd
Ons: Korv, surkål
Tors: Tomatsoppa med mozzarella
Fre: Baconlindad fläskfilé, blomkålsmos
Lör: Torskrygg med räkor
Sön: Helstekt kyckling

Budskap från grannarna

Vår bostadsrättsförening har två portar och två gatuadresser. Vi bor på hmhm-backen 3 och så finns hmhm-gatan 2. Idag fick vi en lapp från grannarna på hmhm-gatan 2. Alla fick lapp. Så här stod det ungefär: Hej, vi ska ha visning i morgon på vår lägenhet, men vi vill inte att ni kommer och tittar, nyfikna snokgrannar, på vår fina våning för 14 millar. Nej, håll er borta, men vi vill jättegärna träffa er innan vi flyttar så välkommen på drink datum si och så, klockan kvart över draghålet.

Det var inte riktigt formulerat så, men nästan. Var det ett trevligt meddelande? Vad har de för tankar om sina grannar? Och om någon går dit av bara nyfikenhet, skrämmer man då bort de riktiga spekulanterna? Hm. Tror jag står över drinken. Har nu kollat på hemnet och det var fin lägenhet, men jag behöver inte se den live. Däremot hoppas jag grannarna ovanför oss, med sin elefantunge, flyttar dit. Så slipper vi höra när flickan dunsar runt.

The king´s speech

Kungens tal skulle den kanske heta på svenska, men nu verkar vi inte översätta filmtitlar längre. Filmen var mycket bra, förstås. Salongen var full av pensionärer. Han bredvid mig stank sprit. Men annars var det bra.

Och jag försökte förklara..

..för min samboman att den här musiken är en del av min uppväxt. Och hur mycket jag älskade disco. Och älskar disco. Än idag, Bra disco. Och att rap-låten som han aldrig hört bygger på Chics Good Times.. som han heller aldrig hört. Jesus. Hur kan man ha missat Chic?

Sugar Hill Gang

När det ena leder till det andra

Jag hittar den här bilden på nätet: Och blev överväldigad. Det finns mer skoj här:

Men ser ni texten... det är ju den där låten. Från unga dar. Jag visade samboman. Han hade aldrig hört och förstod ingenting. Men det är ju liksom den första rap-låten, ni vet med Sugar Hill Gang, Rappers Delight. Från 1979!

Gilla läget på riktigt

Läser just Barbara Ehrenreichs bok "Gilla läget" med undertiteln "Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande" och den boken gör mig riktigt ledsen. Jag är bara i början, men inser redan att jag är en sån lurad, manipulerad stackare som försöker ha en hoppfull inställning till det mesta. En dumskalle som tror på en massa saker, som läser The Secret osv. För inte kan man vara glad utan att vara manipulerad till det?

Och visst, jag förstår en del av hennes poänger, med hela den sjuka lyckoindustrin i USA och den tanken att man ska vara glad om man fått cancer osv. Man ska inte pressa folk att känna på olika sätt, alla får göra på sitt sätt.
Men att tro och önska och hoppas på att bra saker ska hända en och komma i ens väg, det tycker jag är en positiv egenskap. Vi har alla olika sätt att förhålla oss till saker och ting. En del tar ut glädjen i förskott, andra gör tvärtom. Vem som mår bäst vet inte jag. Jag vet bara hur jag gör.
Hon gör sig också lustig över det påståendet att negativa människor skulle vara tråkiga att umgås med, det tycker hon är nys. Men då kan hon inte ha träffat så många dystergökar. För jag har inte hört någon som njuter av ett cyniskt gnällos sällskap.

Ja, jag ska läsa färdigt den.

Nu blev det bra

Förkylningen har gett upp, jag vann. Inga leveranser av text idag, förutom yogaboksfnul. Hurra, jag kan läsa och göra vad jag vill. Typ städa. Ska sedan pallra mig upp till Fridis (Fridhemsplan för er oinsatta) för att köpa ekologiska kroppsvårdsprodukter och rökelse. Har blivit lätt beroende av rökelse, men den ska vara god. Annars får det vara.
När jag ändå raddar upp dagens göromål kan jag nämna strykning och köpa linsvätska. Ja, ni ser att här är saker att göra. Men helst vill jag läsa. Läsa. Läsa.

Konstigt

Förkylningen ökar i intensitet. Märkligt? Jag trodde jag skulle bli bättre. Men jag har idag läst "Igelkottens elegans" och gråtit floder. Nu tar jag tag i Paul Austers Invisible, igen för om någon kan göra mig frisk så är det väl god litteratur?

Brass och bleck

Jag arbetade lite igår på kvällen. En av uppdragsgivarna anordnade en konsert för sina samarbetspartners och jag var där för att skriva om evenemanget. Nybrokajen 11 var adressen, där hade jag aldrig varit förut, men nu vet jag hur fint det är. 400 i publiken och musiken framfördes av ett brassband där vd:n för det företag jag jobbar för, spelade bastrombon.

Musiken var bra, det var trevligt. Jag och kollegan fick fnissattack när vi upptäckte att själva konsertprogrammet, en finfin folder som hon och jag gjort, inte gick att läsa i mörkret. Jag hade skrivit, hon format, men vad hjälpte det när den vackra produktionen var helt oläslig i halvmörkret. Bakläxa.

Sen noterade vi att stora delar av publiken, när konserten var slut, så där tio i nio, bara reste sig och rusade ut, medan de applåderade. Antagligen hungriga, kissnödiga eller så hade de väldigt bråttom till sista pendeln... konstigt. Och oartigt tyckte jag.

Blandade samtal

Saker jag hört och sett på stan på sistone:

Två kvinnor i samtal: -Ja, när man köper bröd på bageri, då är det ju torrt efter bara en dag, men Skogaholmslimpa, den håller sig färsk hur länge som helst.

Hahahahahahahaha, ja just det. Undrar varför?

Mamma till sitt 3-åriga barn i barnvagn: - Tycker du vi ska äta före vi går till parken, eller efteråt?

Hahahhahaa, som om ungen skulle kunna fatta ett vettigt beslut. Varför fråga?


Och återigen alla ni med hårboll på huvudet- lova att nästa år slipper vi se detta. Då följer ni en annan trend tack.

Snuvad

En lätt snuva har infunnit sig kompletterad med ontkrafs i halsen. Tror det var någon förkyld yogi som spred sin luftburna smitta under yogaeventet i lördags. Nu har jag i alla fall försökt yoga bort det onda, vi får se hur det går. Har inte så många förpliktelser utanför hemmet idag, vilket är bra. Ikväll ska jag bevaka en konsert som en av uppdragsgivarna ordnar. Jag ska skriva om det sen så jag ska förstås vara där. Brassband och sång. Blir säkert bra. Bara jag är frisk.

Apropå förra inlägget:

Ja, och när man sitter i badet och surar ramlar det ner visdomsmejl i inboxen. Jag prenumererar nämligen på såna, yogiska visdomsord. Och följande fick jag idag:

“I love you but you didn’t bring me flowers.” Your love is hanging on flowers! You are seasonal, conditional, demanding and bargaining. Love is not a bargain. Love is not a business. It cannot be bought and sold. It has no condition. When you put a condition on love, it evaporates.


© The Teachings of Yogi Bhajan, July 16, 1982

Hjärtan

Hej Valentin, vem du nu är. Något slags helgon förstås. Jag skulle vilja klaga. Klockan är 19.30 och jag har inte fått någon som helst hälsning av något hjärtlig slag idag. Inte den ringaste viskning har jag hört.

Nu lägger jag mig i badet och när jag badat färdigt hoppas jag sambomannen är klar med sin italienskalektion. Att han lärt sig säga något med amore och att han bär på tonvis (inte dussintal här inte) med rosa eller röda rosor. Och till katten har han med sig makrill i hjärtformad burk.
Seså, du Valentin. Fixa detta nu, på momangen. Annars ska jag aldrig mer ta någon notis om dig.

Ohumor

Solsidan är ju mäkta populärt nuförtiden. Alla på fejsbook älskar det osv osv. Ja, jag tycker också det är kul. Tycker han Herngren är roligast, och det har absolut sina poänger.
Men idag, Fredde med cancernojan. Var det roligt? Nä, det var inte roligt. Däremot var det roligt med välgörenheten och 82 000 kronor för Millenium Falcon.

En särskild lördag

Vit tantra är ett yogaevent som turnerar världen runt och idag var det dags för Stockholm. Vi var 300 stycken yogasugna som samlades på hotellet vid Globen. Där gjorde vi olika 31 minutersmeditationer av olika slag. Efter varje meditation var det paus och då minglade alla yogisar runt som på värsta cocktailpartyt. (Fast utan drinkar).
Det var väldigt roligt och bra. Inte alls jobbigt, som det kan vara, om man har otur. Men denna dag var ren njutning.

Och det vart fredag

Och på fredagarna yogar jag, med mina tappra elever. Tre stycken hade pulsat sig iväg till mig, trots bussbrist och meterhög snö. Ja, jag var väl också värd en medalj, som pulsat först.
Sen fikade jag med sonen på Waynes, rusade sedan hem och skrev en massa text som jag skickade iväg innan det var dags för lunch. Tillbaka till söder, tunnelbanan gick ju bra. Där fick jag träffa en ny hund, en valp som heter Mega. Hon var fin, men hade inte lärt sig uppskatta stadens brus än. Men det kommer nog. God vegolunch blev det med kollegavännen.

Väl hemma igen skrev jag lite till, lagade ratatouille till middagen. Julia Child har bökiga recept, men gott blir det.

Nu råder kvällsfrid. Flickor är trötta. Jag förbereder mig för morgondagens yogaevent. Vit tantra. Vad roligt det ska bli.

Äntligen

Snön är tillbaka. Jag visste väl det. Det blir inte vår i februari, gott folk. Hur mycket ni än drillar om vårtecken och grusiga trottoarer. Nu är det ingen tvekan om vilken årstid vi har. Och jag gillar det.
Trots snökaos och inställda bussar. Trots isvind i fejan och blöta skor.

Det är vinter, det är vitt och jag är glad.

Fyra

Jag har fyra uppdragsgivare just nu som alla vill ha allt klart samtidigt. Fem om jag räknar in mig själv och min yogabok. Här gäller det att hushålla med krafterna. Och spela Bach högt som attan. Jag skriver bäst till Bach. Har sagt det förr och säger det igen.

Vaken

"Jag kan inte sova" viskade tolvåringen till sin pappa klockan tre i natt. Tillräckligt högt för att jag skulle vakna. Han tog hand om hennes sömnlöshet och jag fick ta hand om min egen. Hade god lust att gå upp och väcka någon, för det verkar ju funka... Men, till sist somnade jag om efter att ha talat förstånd med katten som trodde det var lekdags och leken "tugga på fötter" var den som jag allra helst ville leka. Men sen sov han och jag med. Tills jag vaknade av de osköna ljudet av katt som hostar hårboll. Ett mycket udda ljud, undrar om det finns på youtube? Tänker inte forska i saken.
Han hade i alla fall den goda smaken att leverera sina bollar på golvet, annars brukar mattor vara det han föredrar, så städningen gick snabbt.
Jag somnade om, men fick vakna alldeles för fort igen. Det var ju morgon.

Trolleri

Ni vet min yogabok, den som jag snart ska bli klar med? Idag intervjuade jag min yogalärare, för att få en "expertröst" i boken. Och hon sa så bra saker, jag skrev frenetiskt och försökte få med varje ord. Nu vågar jag knappt titta på mina anteckningar av rädsla att det ska vara bara obegripligt kludd.

Det får vänta tills i morgon. Jag är trött. Min yogaklass besöktes av nio personer som alla fick göra sköna rörelser för hypofysen. Det är inte ofta man tränar den delen av hjärnan. Ha, yoga är bäst. Men yoga kan man trolla. Nu ska jag trolla mig i säng.

Gnällo

Ja, jag kan ju inte vara äckligt glad och positiv helt igenom. Nu ska jag klaga. För det första: de där stickade mössorna med pälsboll, var de inte en massrörelse redan förra året? Att i år bära en sådan huvudbonad måste vara ett tecken på extrem fantasilöshet.
Sen en annan sak. Inte nog med att snön är svart och grå här i stan. Och gruset täcker gatorna. Alla, ja, nästan alla har svarta ytterplagg. Vid Kungsholms kyrka såg jag ett stort följe på väg in i kyrkan i lördags. Åh, begravning tänkte jag, tills jag kom på att de ligger ju på vardagarna. På lördagar är det bröllop eller dop. Så det var ett glatt följe antagligen som klev in i kyrkan i sina begravningskläder.
Och jag vet, det finns nästan inga andra färger att köpa kläder i. Allt som säljs är svart. Men ändå, hallå. Köp färg. Jag ska aldrig mer köpa något svart.

Sen tycker jag det är bekymmersamt att folk skaffar barn så sent nuförtiden. Man vet aldrig om det är en mormor eller morsa som är ute och drar barnvagn. Och nu måste jag väl erkänna att detta egentligen inte är ett stort bekymmer för mig. För vad har jag med det att göra? Men ändå. Ja, men ändå.

Ny vecka

Varje morgon i duschen tänker jag: det här ska bli en toppendag. Det har jag läst i någon bok att man ska göra. Ibland funkar det. Ganska ofta faktiskt.
Nu ska jag lista dagens glädjeämnen:

- åt jättegod lunch
- fick beröm
- upptäckte ovanlig gemensam nämnare med kollega.
- trevligt samtal med väninna
- god middag
- produktiv kväll

Sova

Sherlock i kväll på teve. Har längtat hela dagen. Och vad gör jag? Sover. Till och från hela programmet. Så jag har sett, men ändå inte. Halva bara.
Det var samma sak förra veckan. Och jag som inte ens vaccinerat mig mot svinis, ändå denna sömnsjuka.

Kvällsaktivitet

I Örby tillbringade vi kvällen, på födelsedagskalas. God indisk mat och finfint vin. Även här finns en katt att klappa på. Trevlig kväll, vi var hemma efter ett tror jag. Vår egen katt blev jätteglad och trodde det var frukostdags. Tog ett tag att lugna ner honom, men till sist somnade han vid mina knän.

35 minuter från stan finns ett ställe som heter Stavsnäs

Tog bussen från Slussen igår, ut till Stavsnäs. Vad gott man slumrar på den bussen, vaggas av kurvorna. Sen kliver man av, går upp för en backe. Får bästa helgkaffet och en kycklingsmörgås utan bröd. Sen jobbar vi med yogaboken medan maken hennes ser på fotboll. Katten kråmar sig och ja, sen är det dags att ta bussen tillbaka. Sover lika gått åt det här hållet.

Mysko

Vaknade i natt och kände mig ofrisk. Åt maginfluensehållet. Men jag förträngde alla såna känslor och gav inte efter utan somnade om och sov febrigt. Drömde mysko drömmar.
Och sov länge- ända till halv nio!
Vi gick upp och tog en promenad till Brunkan på Dalagatan, åt frukost där. Sen gick jag hem. Nu sitter jag här och undrar om jag har feber (fast termometern visar 36,5 och det kan väl inte vara så hög temperatur... ?).

Ja, jag låtsas som det regnar och tar bussen till Stavsnäs för att jobba lite med yogabok. Och ikväll är det middag i Örby.

So long så länge som vi säger.

Här ligger jag och blöder

Så heter boken jag just läst. Det är stora flickans bok,men hon har inte orkat läsa ut den. Kanske är hon lite för ung för den. Men den var bra, när man väl blundat sig förbi de blodiga avsnitten i boken. Huvudpersonens mamma har Asperbergers vilket fick mig att läsa på lite om den sjukdomen. Och konstaterade att man kan tro, att det är många i ens närhet som har den. Så fort någon inte begriper sig på en, eller säger något dumt, kan det vara bra att misstänka detta syndrom.
Ja, jag fånar mig. Förstår förstås att det är mer än så, men det är intressant. Var går gränsen för syndrom och vanligt ohyfs?

Knatter och klink

Idag har jag skrivit i takt med Glenn Goulds pianospel. Ja, ni som hört, ni vet tempot. Attans vad han spelar på. Goldbergvariationerna fick mig att producera otaliga texter. Och ändå hinna med både fikor och luncher ute på stan. En bra dag alltså. Om bra nu innebär produktivitet.

Nu ska jag sova för imorgon är det yoga. Gnatt.

Roliga saker

Om man behöver pigga upp sig är detta rolig läsning och tittning.

Utflugen

Hälsade på mellansonen i förmiddags. Han hade sovit sin första natt i sin egna lya utan täcke. För den kartongen - med täcke, vattenkokare, kaffetratt, stekpanna och typ tallrikar - den kartongen kom inte med från landet där hans saker varit undanstuvade. Det var illa. Hans morgonhumör utan kaffe och frukost var inte heller att leka med. Men vi gick till Ica Nära som låg just nära och handlade lite nödvändigt. De hade dock inga kaffetrattar. Han hade själv handlat lite mat kvällen innan och det är här det börjar bli intressant. I nästan ett år har han nu bott hos oss, ätit, om jag får säga det själv (och varför skulle jag inte få det?) väldigt god mat. Ätit väldigt gott hembakat bröd. Det grabben tydligen längtat mest efter är makaroner och falukorv. Och skogaholmslimpa (i löjliga portionsbitar). För det var det han handlat.

Och så kan det ju vara: men varför hade han inte bara handlat hem det när han bodde här, kan man ju undra.Vi hade inte hindrat honom..

Nåväl, nu är han fri som fågeln att äta vad han vill varje dag. Det var en fin lägenhet du skaffat grabben. Liten men fin. Där kommer du trivas. Och jag kommer bara och hälsar på varannan dag. kram

De strömmar till

Tre nya provapåare på yogan. Två damer och en yngre tjej. De verkade gilla´t. Jag har nu hamnat i det läget att om alla som har klippkort kommer samtidigt så får inte alla plats. Det är ett angenämt bekymmer. Och ingen stor fara, för alltid är någon på resa eller sjuk. Det där löser sig på något kosmiskt vis har jag bestämt. Tycker man tisdagsklassen är för välfylld finns gott om plats på fredagarna. Klockan 7 då, att det ska vara så svårt att få dit folk i ottan.